Så kom vi då äntligen iväg. Det hade varit mycket arbete innan vi kom iväg. 4 lärare och 10 elever, 5 från GA-skolan och 5 från Östlyckeskolan i Alingsås. Alla elever  från år 8 och 9 på Gustav Adolfskolan och på Östlyckeskolan som ville åka med till Tanzania fick lämna in en ansökan och sedan lottade vi fram 10 elever.

Vi hade fått 6000 per person från Programkontoret men det fattades fortfarande 8000 kr per person för att resan skulle gå ihop. Vi fick ett stort bidrag av ”Vinden secondhand”, stipendier från Lions och Krusendicks fond och flera lokala företag gav oss bidrag. Så till slut bestämde vi oss i samråd med föräldrarna att åka iväg trots att finansieringen inte var helt klar. Fattades det pengar skulle föräldrarna gå in och betala det sista. Men det skulle visa sig att det hela gick ihop ekonomiskt.

Dags att resa

Förväntansfulla samlades vi på Landvetter för att checka in. Det var fullt av föräldrar som vinkade av sina ungdomar och det var inte utan att de var lite oroliga. Att skicka iväg sina barn på en 17 dagars resa till Tanzania är ju inget som man gör varje dag. Det var lite problem med att  få med oss allt extrabagage, fotbollar ,tröjor och annat vi skulle ha till våra AIDS-projekt.

På Heathrow  träffade vi Motorheads trummis och Ola G från ”Myror i brallan” och en av eleverna , Solveig  Södahl tyckte att resan redan nu var perfekt.

Tidigt på söndag morgon landade vi på Nairobi airport, två timmar försenade. Vårt 17-personersplan till Arusha var överbokat och vi blev lovade 12 platser. Efter lite förhandling kom vi alla med på flighten. Vårt bagage fick inte plats i lastutrymmet utan vi fick också lasta inne  i planet. När vi passerade Kilimanjaro fick vi gå fram till piloten och fotografera. Det var gropigt uppe i luften och flera av oss var djupt koncentrerade på att hålla illamåendet tillbaka.

Det var underbart att gå ut ur planet och möta Tanzania med sin värme och lukt. Vi var de enda passagerarna som var på flygplatsen och det gick fort att köpa visum och få ut bagaget. Två chaufförer från JM-TOURS mötte oss och vi fyllde bilarna med  vårt bagage och for iväg till Arusha.

Framme i Tanzania

Första natten sov vi på Ngaramtoni som är en missionsstation som sänder radioprogram över hela Afrika och Mellanöstern. Ett par av eleverna  stack iväg och spelade fotboll med några ungar och kom tillbaka en halvtimme senare, uttröttade och uppspelta. På måndagen åkte vi iväg till Tarangire nationalpark. Där vimlade det av elefanter och vi såg nog närmare 300 stycken. Elefanterna kom alldeles nära och vi kunde nästan ta  på dem. En leopard låg och vilade nere på marken under ett träd. Det är väldigt ovanligt att se leoparder nere på marken så vi hade verkligen tur. För Einar Lidborg var det en stor upplevelse – här kommer några tankar ur hans dagbok:

”Wow!! Idag har det varit en av dom bästa dagarna i mitt liv. Vi har varit på safari. Jag säger bara vilken upplevelse!! Vi såg massa balla djur som jag har blivit väldigt fast för.

Vi såg zebror, leoparder, små varaner, apor, vårtsvin, gnuer, vita örnar, giraffer, elefanter, strutsar, strutsungar, antiloper mm. Det var absolut en av de häftigaste upplevelserna i mitt korta  liv.

Hej då kära dagbok.. det här var minsann en bra början på en förhoppningsvis lyckosam studieresa! Kossa mu, Zebra o Gnu!!”

Sabina Åkesson skriver på samma tema:

”Till vänster om mig ser jag elefanter och till höger står giraffer, det är helt omtumlande, fantastiskt! Som jag har längtat efter detta och här är jag! Jag kan inte ens förstå att jag faktiskt är i Afrika på safari. Det är underbart, och lite längre fram springer några zebror, på vägen framför bilen går en småfågelfamilj. Vilken känsla, något som jag fortfarande inte kan förstå. Alla dessa olika djur samlade i en enda bild i huvudet. Solen, värmen och djuren, det är perfekt.”

Skolbesök i Nzega

Det kändes härligt att äntligen komma fram till Nzega. Vi bodde i byn Tazengwa, ett par kilometer utanför Nzega. Tidigare hade Swedish School haft sin verksamhet här men skolan är nedlagd sedan några år.

Vi gjorde ett besök på en Primary School, Miguwa, där vår vän och guide i Nzega, Thomas Nyanda var rektor. Det här är Jin Edströms beskrivning av det besöket:

”Idag åkte vi ut till en primary School (åk 1-7). När vi kom körandes in på skolgården med våra bilar kom alla barnen springande mot oss av förtjusning. Mitt fönster var öppet och dom sträckte in händerna för att nudda vid mig och känna vid mitt hår. När vi steg ur bilarna flockades alla runt oss och när jag skulle skaka hand med en kom det 15 händer som ville skaka hand med mig och alla skrek och jublade av förtjusning. Eftersom vi var äldre än dom hade dom stor respekt för oss och jag blev nästan tårögd och det kändes som att vara en stjärna.”

Vår huvuduppgift var att besöka vår vänskolor, Puge och Kili Secondary schools. Men innan vi åkte ut dit besökte vi skolkontoret där vi träffade skolchefen och borgmästaren, som hälsade oss varmt välkomna till Nzega. Det var fantastiska dagar på skolorna och våra elever umgicks på olika sätt med sina afrikanska kamrater. Våra elever visade kort från Sverige och de skrattade och hade roligt tillsammans. Här kommer Madelene Eidfeldts beskrivning av det besöket:

”Sen när vi varit och presenterat oss och visat dom våra fotoalbum och gett bort kort så gick jag, Elina och Solveig in i den byggnaden där tjejerna bodde. Med en gång var det en tjej som drog med mig till hennes säng där hon ur en gammal resväska plockade upp ett fotoalbum och la i mina händer. Det var kort på hennes familj och vänner och sist satt det ett kort som hon hade fått av mig på min kompis. Det var rätt kul. Sen tog jag fram skolkatalogen som vi hade med oss. Och plötsligt hade jag säkert 10 st runt omkring mig. Dom hade miljoner frågor och dom skrattade och log. Det var helt fantastiskt.”

Fotboll i värmen

På båda skolorna möttes vi i  fotbollslandskamper på de ojämna planerna som mer liknade åkrar där vetet precis har blivit skördat. Det blev korta matcher i den 40-gradiga hettan. Mot Kili spelade vi 2-2 men mot Puge vann vi  med 3-2 och här kommer Pontus Engbergs, matchhjältens beskrivning av den matchen:

”Efter två snabba mål av motståndarlaget står det 2-2. Solen bränner från en molnfri himmel och det är nog närmare 45 grader i solen. Det är dammigt, sandigt och lite grästuvor här och där. I det afrikanska laget var det en del som hade alla möjliga sorters skor och en del spelade barfota. Nu när vi spelat ganska länge börjar vi svenskar att bli trötta av värmen medan de afrikanska spelarna var pigga och alerta. Afrikanerna får ett friläge och sätter ett skott precis över ribban. En afrikansk åskådare (elev) kastar bollen till mig, som är målvakt. Jag lägger bollen några meter framför mig för att göra en inspark. Jag ser Einar springa mot motståndarmålet och jag skjuter ett skott mot motståndarmålet och bollen flyger över Einar och fortsätter över målvakten och rakt in i motståndarnas mål. Mina lagkamrater skriker av glädje.”

Eleverna hade förberett lektioner hemma i Sverige och berättade bl a om Pippi Långstrump, Volvo och inte minst om gräsanden. Det mest uppskattade inslaget var när några av våra elever kom in i klassrummet och lussade. De tanzaniska eleverna jublade och var helt förundrade över den här underliga sedvänjan. Tillsammans sjöng vi lite 60-talslåtar  och Ticket to a train och gamla Diana blev hits som skulle sjungas gång på gång. När vi tillsammans sjöng ”We are the world” kände vi alla att vi var del av samma värld och  att hudfärg och ekonomiska tillgångar egentligen inte har någon betydelse. Vi hör ihop och vänskap är något av det viktigaste som finns i livet.

Födelsedag och pannkakor

Sofie Andersson  fyllde 15 år i Nzega och den födelsedagen kommer nog ingen av oss som var med att glömma. Det skrevs en hyllningssång som framfördes av Gabriel Skarrie, Einar Lidborg och Sabina Åkesson. På marknaden inne i Nzega handlades det många julklappar. Tanzaniskt te, kangas, tygstycken som knyts till klädesplagg eller andra nyttosaker, tändstickor som egentligen inte fungerar något vidare men är exotiska blev julklappar i många svenska hem den här julen. En kväll var vi hemma hos Eva och Marco i deras lerhydda och åt söndagsmiddag. Vi blev serverade underbart god tanzanisk mat. Jordnötssås och ris var något av det som eleverna tyckte bäst om. Till efterrätt fick vi svenska pannkakor tillagade över öppen eld. Att sitta där och äta tillsammans med våra afrikanska vänner var verkligen något extra.

AIDS-projektet

Det kanske mest fantastiska var att ta del av det AIDS-projekt som vi bedriver i Nzega. Med hjälp av pengar som ”Vinden second hand” bidragit med  har vi anställt två lärare på heltid och en koordinator på halvtid under ett år. De cyklar runt till kommunens 154 Primary schools och tillbringar en vecka på varje skola. På förmiddagarna undervisar de om HIV och hälsa och på eftermiddagen spelar de fotboll, både med pojkarna och flickorna. Vi var lite spända på att träffa lärarna som hade anställts på plats i Nzega utan att vi hade varit med om tillsättningen av tjänsterna. Mannen, Abduhla, var 38 år och hade jobbar med AIDs frågorunder 10 år i kommunen. Kvinnan, Adidja, var 23 år och var en duktig idrottstjej. Hennes pappa hade dött i AIDS och mamman låg döende i hemmet. Med pengarna som hon får i lön av oss kan hon betala sin brors skolgång. Båda två är mycket duktiga pedagoger som  brinner för sin uppgift. Projektet fungerar mycket bra och alla i kommunen är glada över arbetet. Av de 116!! tester som gjordes i Nzega var 34% HIV-positiva och det är ett jätteproblem som överskuggar allt annat i kommunen.

Tankar om skillnader

Våra åtta dagar i Nzega var något som våra elever aldrig kommer att glömma. ”Hur kan afrikanerna som ju nästan inte äger något alls och där så många är sjuka vara glada hela tiden. När de ser oss så ler de mot oss och visar att de är glada över att se oss. Vi hejar ju bara på folk vi känner hemma i Sverige. Ler vi mot någon som vi inte känner tror ju folk att vi är konstiga. Vi har nog mycket att lära oss här”.

Några av våra svenska  elever sprutade vatten på varandra i bilarna  när vi körde genom den heta och dammiga landsbygden. Vår chaufför blev mycket arg och sa att man inte leker med vatten, speciellt inte dricksvatten.

Efter en stunds funderingar kunde våra elever konstatera att vi använder ju dricksvatten när vi spolar i våra toaletter. ” Varför gör vi det egentligen?”

När slutet nalkas...

Vi avslutade vår resa med några härliga dagar på paradisön Zanzibar där vi ”njöt” av det 35-gradiga vattnet och snorklade på ett korallrev. Innan vi tog planet hem hann vi med att åka på en kryddtur där vi  såg hur många av våra ”svenska” kryddor växte och även såg många frukter som vi inte ens visste fanns. Vi fick bl.a. lära oss att 90% av världens kryddnejlikor odlas på Zanzibar.

Mycket nöjda med vår resa åkte vi hem till Sverige igen. Den här resan till Tanzania ger både oss lärare och elever kunskap om livet och om de livsvillkor som människor lever under i Afrika. En erfarenhet som kommer att följa eleverna genom livet.