Upplevelseresa till Tanzania 2006

Föreningen TanzAling bildades 2003 i Alingsås med uppgift att stödja och vara med att utveckla skolor och skolverksamhet i Nzegadistriktet i Tanzania.
Föreningens arbete har engagerat många människor i alingsåsområdet, både i och utanför skolor. Detta ledde bland annat till en efterfrågan på en resa av mer upplevelsetyp till Tanzania. Eftersom en sådan typ av resa inte faller inom ramen för projektarbetet valde vi att arrangera resan utanför föreningen, i privat regi. I februari 2006 var tiden mogen och 25 personer reste iväg för att under 17 dagar uppleva något utav det bästa som Tanzania har att ge.
Vi avreste från Landvetter i Göteborg till Kilimanjaro Airport i Arusha. Fastän vi inte hade sovit särskilt mycket under flygnatten gav vi oss ut på en hel safaridag i Arushaparken så snart vi landat och löst våra visum i den i stort sett enda bemannade luckan på hela flygplatsen.
Arushaparken är en kuperad park som ligger på sluttningen till Mount Meru, Tanzanias näst högsta berg. I parken kan man uppleva regnskogsliknande natur med mäktigt stora fikonträd och tack vare den rena luften växer lång, stor skägglav i träden. Höjdpunkten upplevde vi när vi vandrade ut på en mindre savann där vi kom bara några meter ifrån betande giraffer och bufflar. Till vårt beskydd hade vi hyrt en guide som var utrustad med en bössa från förra sekelskiftet - dessutom laddad med ett helt skott! Jodå, det skulle räcka sa han,
- När jag skjuter försvinner vartenda djur långt ifrån oss.
Den första natten sov vi på Ngaramtoni missionsstation som också är belägen vid foten av Mount Meru. På den här sidan av berget har man utsikt över den stora masaistäppen som breder ut sig söder om Arusha. Luften är ren och klar och ganska sval så här högt, ca 1800 m ö h, en lagom tillvänjning från svenska februarikylan till Afrikas brännande sol lite längre in i Tanzania.
Nästa förmiddag bar det iväg mot nya safariupplevelser, söderut. Målet var Gibb's farm, en tysk kaffefarm med odlingar som ligger på sluttningen mot Ngorogorkraterns kant. Innan vi kom fram tog vi lunch och plockade fram vad vi kunde åstadkomma av en svensk-afrikansk blandning. Sambusa, röda bananer, Varma koppen, knäckebröd, mango och mjukost. Ett koncept som skulle bli en följetong under resan. Resenärerna hade alltid som första uppgift på dagen att se till att få sin termos fylld med hett vatten. Då klarar man de flesta strapatser i Afrika!

Väl framme på Gibb's farm blev vi utrustade med vandringsstavar och ett par guider för att vandra in i den täta lövskogen på en slingrande, uppåtstigande stig till en ravin där ett litet, litet men högt, högt vattenfall kastade sig utför en klippa. Lite längre upp längs bäcken kunde vi se hur elefanterna letat efter mineral under nätterna. Stora grottor var utgrävda i kanten av bäcken - elefanterna hade bara lämnat sina stora högar kvar. Det smakade gott med absolut lokalt odlat och rostat kaffe när vi kommit ner igen. Lite darriga knän fick det koffein de behövde. Vattenflaskorna var tomma.

De följande dagarna tillbringade vi i våra safari-jeepar snurrande vi runt i Ngorngorokratern och Serengeti. På två dagar hade vi lyckats med the Big Five och eftersom migrationen av djur pågick slutade vi räkna gnuer när vi kommit till tusen och åter tusen. Hur håller de reda på sina ungar där? Eftersom människans första fotsteg togs i Afrika fick vi verkligen känna historiens vingslag när vi besökte Olduvai - där man hittat fotsteg från de allra första människorna.

Efter ett par dagar i nationalparkerna övernattade vi på Serengeti Stop over - en "afrocamp" strax utanför Serenget vid Viktoriasjön. Efter en buffé med afrikanska läckerheter så som mchicha, ugali, kuku, ndizi, nyanya na samaki plockade vi fram gitarrerna och sjöng en stund. Aldrig har väl "The lion sleeps tonight" känts mer rätt!

Nu skulle resan styra söderut mot vår "projektby" Nzega. Jeeparna fick möjlighet att sträcka ut på asfaltvägen i riktning mot Mwanza. Där blev det ett lunchstopp och vi åt på vår favoritrestaurang Kuleana, en pizzeria som drivs i gatubarnsarbetets regi. Resan till Nzega, ca 23 mil, var sedan lång och varm. Vägen, som skulle varit färdigbyggd sedan många, många år tillbaka, börjar arta sig. Kanske är den klar nästa år vi kommer dit? Men man vet ju aldrig. Kanske tar det två år eller tre. Nu blev det i alla fall åtskilliga mil med härligt skumpande!

Våra resenärer var förstagångsbesökare i Tanzania och upplevelserna i Nzega satte tydliga och starka spår.

- köttbodarna på marknaden med sina köttbitar hängande ut genom luckan och flugsvärmen runtom
- prutandet och väljandet av de vackra tygerna. Ska jag köpa ett kanga och svepa runt höften eller vill jag ha en treochenhalvmetersbit - ett kitenge? Nåja, det blev både och, flera gånger om
- mamman med det sjuka barnet i knät inne på sjukhuset ser uppgiven och rädd ut. Under tiden blir den unga pappan snabbtestad för HIV, för att sedan bli tappad på sitt eget blod. Barnet kan få blodtransfusion av sin egen pappa och på så sätt överleva malariasjukdomen som tagit så hårt på blodkvaliteten.
- Klassrummet är fyllt till brädden. På de enkla skolbänkarna avsedda för två personer sitter tre eller fyra. Förstaklassarna är 100 stycken i samma klassrum. Läraren undervisar muntligt och barnen säger efter. Undrar vad de lär sig? Fick de någon frukost innan de gick sina kilometer till skolan? Alla har skoluniform - det ser ut som de flesta har fått ärva den.

- Färgprakten är total och sången och dansen fyller hela kyrkorummet. Gitarrerna har en säregen stämning men det spelar mindre roll. Glädjen och engagemanget och gemenskapen lyser ur ögonen. Det är svårt att sitta still.

- Mhoja är en muskulös man. Hans spade och hacka har grävt djupa dammar runt bosättningen under många år. Den ena dammen tog sex år att gräva för hand. När regnen kommer fylls de till brädden och ger vatten till odlingarna under hela året. Det är många magar som ska mättas när man har flera fruar som bor i husen runt omkring.

- Undervisningen på Kili och Puge secondary schools kommer att förbättras. Genom de svenska elevernas arbete med Operation Tanzania har de tanzaniska eleverna fått väl utrustade laborationssalar för de naturvetenskapliga ämnena. Nu behöver inte kemilaborationerna ske i teorin längre! Några av eleverna som är så fattiga att de inte kan betala sina skolavgifter får hjälp av faddrar i Sverige med betalningen.

- Familjens hydda är byggd av lera och gräs. Ägodelarna är få och inkomsterna förmodligen små. Ändå blir vi bjudna på middag med flera olika, fantastiskt goda rätter. Mamman i huset ler sitt allra största leende och förklarar för oss att det är den viktigaste av upplevelser att få ha gäster i huset. Gästfriheten är stor och vi har mycket att lära.

Efter några dagar med starka upplevelser blir det dags att ta avsked av "byn och folket" och styra kosan mot Mwanza igen för att därifrån flyga till kusten. Vi tar avsked av våra chaufförer från JM Tours som kört oss i jeeparna under drygt tio dagar. Vi är glada över deras goda service och villighet att lösa problem i olika situationer. Alla ska ju veta att i Afrika händer saker som man inte alltid är riktigt beredd på. Men på något sätt löser ju sig allting i alla fall.

Lite varmare, lite fuktigare, grönare och med mustigare dofter. Zanzibar, kryddornas ö, är den perfekta avslutningen på en upplevelserik resa. Det behövs tid för att kunna smälta alla intryck och Zanzibars vita korallsand och det turkosblå havet skapar den bästa miljön för bearbetningen. På Paje Ndame hos Lisbeth och Jan Kastner får vi njuta så mycket vi kan och alla i resesällskapet får äntligen möjlighet att lägga upp planer för sin egen dag. Östkusten bjuder på långgrunda stränder som ibland kan bjuda på en halvtimmas promenad innan man når badnivå. Tidvattnet skapar stämning och variation även på badtemepraturen. Vi varierar oss mellan 25 och 35 grader! Tidvattnets ytvatten på eftermiddagen skapar nästan brännande bad. Man får gå upp för att svalka sig. Så här i slutet av resan känner alla 25 resenärerna varandra väl. I olika gruppsammansättningar blir det kubb med masaierna, volleyboll i sanden och snorkling på revet. Under dessa fyra dagar tar vi också en kryddtur på ön, en vandring i Stone town och kvällsmat i hamnen där havets läckerheter grillas i mörkret. En liten grupp vandrar iväg en dag genom skogsvegetationen rakt in på ön. Och där - dold under en överhängande kalkstensklippa - springer en av öns otaliga sötvattenskällor upp. Simturen i grottan kommer vi sent att glömma.

Vi har fått dela oförglömliga upplevelser med varandra under sjutton dagar. Några av resenärerna har drömt om Afrika i hela sitt liv, andra har fått se vad gamla släktingar/vänner berättat engagerat om…. För oss som varit i Afrika många gånger var det extra roligt att få visa det Tanzania, som vi älskar, för en så entusiastisk grupp.

Lisbeth och Pär Alm