Reserapport; internationell lärarpraktik, Nzega, Tanzania 28/10 – 5/11 2003

Förberedande besök på skolkontoret.

Vår första dag i Nzega besökte vi skolkontoret som är beläget i kommunhuset. Vi delgav våra tankar inför lärarpraktiken för Mrs Makala och Mr Tegile ,som är skolchefer.  Vi berättade också om de auskultationer och lektioner som vi tänkt genomföra denna gång. De var positiva och stödjer oss i vårt arbete, vilket är en förutsättning för att vi skall kunna fortsätta vårt samarbete med skolorna.

Våra dagar på Kili Secondary school.

Första dagen på skolan blev vi mottagna av rektorn, Sylvester Luwinga och Pascal Mallibya som är second headmaster. Skolan ligger 35 kilometer från staden Nzega och har 198 elever, 103 pojkar och 95 flickor. Det finns 10 manliga och 1 kvinnlig lärare på skolan. Vi började med en rundvandring på skolan. De nya toaletterna som vänskolorna i Alingsås låtit bygga blev första anhalten. De två ”övernattningshusen” som egentligen är skolsalar tittade vi också på. Officiellt är skolan ingen ”boarding  school” och det finns ingen personal på boardingen och inte heller något kök där eleverna kan laga mat. Eftersom det inte finns något kök serveras inte heller eleverna någon skollunch. Det blir långa dagar utan något att äta för eleverna som går i skolan från klockan åtta på morgonen till klockan halv sex på kvällen. På eftermiddagen mellan klockan tre och klockan halv fem har eleverna ”egen tid” då de stannar kvar på skolan och läser eller går hem. Klockan halv fem kommer de tillbaka för att delta i en friare aktivitet som t ex fotboll eller ”debatt”. Denna första dag deltog vi i några lektioner, där undervisningen till 100 procent var katederundervisning. Läraren stod framme vid svarta tavlan och gick igenom fakta som eleverna skulle skriva av eller svara på frågor kring.

De kommande dagarna auskulterade vi och hade även egna lektioner. Lektionerna som vi höll var: engelsklektioner, bild, musik (indirekt engelska) och idrott (fotboll och frisbee). Vi hade också undervisning om Sverige, där vi med eleverna diskuterade geografi, kulturella traditioner och självklart också hur vårt skolsystem är uppbyggt (samhällskunskap).

De flesta eleverna har en dålig engelskgrund att stå på, vilket gör det svår för dem att hänga med på undervisningen. För att eleverna skall kunna hänga med  förklarar lärarna även en del på kiswahili.

Eleverna har aldrig haft bild som lektionsämne, och har inte heller kommit i kontakt med pensel och färg på fritiden. Under första bildlektionen var de lite passiva och vågade inte riktigt använda materialet. Den följande lektionen var de mer aktiva och agerade djärvare. Då fanns också en ordinarie lärare med som kunde översätta från kiswahili till engelska och vice versa. Eleverna fick i uppgift att måla något speciellt från Tanzania. Ett exempel gavs på att de kunde måla av de färggranna träd som fanns på skolgården t ex jakaranda. Trots uppmaningen om att gå ut och måla så stannade alla kvar i klassrummet och målade ur minnet. De teckningar som vi fick med oss hem att ställa ut, var alltifrån matspjälkningsorganet och  mikroskop till blommor och afrikanska djur.

Musiklektionerna fungerade utmärkt och de gamla låtarna Lucky lips, One way ticket och Hallo MaryLou var mycket populära. Här blev det naturligt för dom att träna det amerikanska  uttalet.

De blev också uppmuntrade till att dansa, vilket uppskattades mycket. På rasterna kunde man höra eleverna nynna på de låtar de just lärt sig

Idrottslektionerna var mer strukturerade än de var vana vid. De fick göra olika teknikövningar i fotboll med bl.a. olika passningsvarianter. Därefter spelades matcher där de fick träna på vad de just lärt sig. Ultimate frisbee var väldigt populärt och eleverna gick in för spelet med stor entusiasm Både flickorna och pojkarna är väldigt idrottsintresserade. Idrottskläder och skor saknades, många spelade i sina skoluniformer (flickorna alltså i kjol), vilket självklart till viss del hindrade dem i deras idrottsutövande. Det var en härlig syn att se hur några av flickorna sparkade av sig skorna mitt ute på fotbollsplanen och sedan spelade vidare barfota.

Vid ett tillfälle på Kili  blev Louise inropad till en lektionssal av några tjejer, under deras fria tid på eftermiddagen. De ville prata om sex och samlevnad. Louise berättade, och det diskuterades skillnader och likheter i den svenska och tanzaniska kulturen. Samtalet berörde bl.a. vikten av att de skall skydda sig när de har sex och det stora problemet med att 20 % av befolkningen i distriktet är HIV-positiva. Blir en flicka gravid så har hon också förlorat sina chanser till utbildning och därmed möjlighet att få ett bra jobb. Det är mycket viktigt att flickorna får en bättre självkänsla och att de själva kan påverka sina liv. Det spontana samtalet ledde till en dryg timmes diskussion där antalet tjejer som var med ökades allt eftersom tiden led.

Det blev också ett intressant samtal med den enda kvinnliga läraren på skolan om de kulturella skillnaderna mellan män och kvinnor i Sverige och Tanzania.

Vi ville lära känna några av eleverna lite mer och gjorde intervjuer med två av eleverna, en pojke och en flicka vars skolavgifter betalas av faddrar i Sverige. Vi lånade ut en kamera till både Msabaha Hamis och Theofilda Fupa och de fick dokumentera sin skoldag. Vi skall göra en utställning om Msabaha och Theofilda med text och bild på skolan så att våra elever i på GA-skolan skall kunna sätta sig in lite mer i deras skolvardag.

Msabaha Hamis är 20 år och går i ”Form 2”. Han är föräldralös och bor tillsammans med en god vän, vännens syster och vännens farmor. Vi gjorde ett hembesök och träffade hans ”familj” inne i byn Bukene. Det tog tag i oss att se hur vännens farmor tog hand om Msabaha och att de ville att han skall få studera vidare.

Theofilda Fupa är 18 år och går i ”Form 3”. Hon bor med sin mamma, syster och bror och familjen lever på att odla majs och andra grödor på sin lilla gård. Theofilda är en mycket pigg och aktiv tjej som är mycket lätt att få kontakt med.

Vi gör också ett besök på Puge där våra reskamrater har haft sin praktik och det är intressant att jämföra de båda skolorna.

Den sista dagen på Kili hade vi framför allt pedagogiska diskussioner med lärarna på skolan. Lärarna är mycket styrda av de ”nationella proven” och all undervisning sker helt enligt de kursplaner som finns i varje ämne Om någon elev skulle misslyckas på de nationella proven (de kan t ex ha malaria), så har de heller ingen möjlighet att kvalificera sig till nästa årskurs.  Detta och den traditionellt helt teoretiska undervisningen gör att det blir många som slutar pga. att de inte har kvalificerat sig till nästa årskurs.  På Kili har de stora problem med sin NO- och Ma- undervisning. Alla elever utom en har det lägsta betyget F. Vi diskuterade tillsammans med lärarna vad det kunde bero på och kom fram till att eleverna inte fick tillräcklig undervisning då skolans ende MA-lärare gick på ”Open University” för att uppgradera sin behörighet och då han var borta fanns det inte någon vikarie. Det finns ingen NO-sal så all undervisning är teoretisk och de har inga möjligheter att göra egna laborationer. Vi planerar att kunna hjälpa till ekonomiskt med att renovera taket som håller på att störta ner i NO-salen.

Det fortsatta utbytet av kontakter.

Vi fortsätter att hålla kontakten med skolorna, dess elever och lärare per brev. Självklart vill vi kunna fortsätta vårt arbete genom fler besök och genom att utbyta idéer kunna utveckla hur man kan göra undervisningen mer ”praktisk” för eleverna. Vi planerar att ha en ”Tanzaniadag”  på vår skola för att samla in pengar så att vi kan fortsätta att stödja skolorna materiellt med skolböcker, reparera bristfälliga lokaler osv.

Tillsammans med lärarna på Östlyckeskolan och GA-skolan hade vi en Afrikakväll för ett par veckor sedan. Vi lagade tanzanisk mat tillsammans, spelade trummor och dansade till de suggestiva rytmerna. Det var en mycket lyckad kväll och det gav många av våra kollegor inspiration till att vara med i vårt fortsatta Tanzaniaarbete. Vi kommer också att fortsätta vårt fadderarbete och under nästa år har vi tagit oss an ytterligare 6 fadderelever och nu har vi sammanlagt 13 fadderelever på Kili.

 Nästa år i november planerar vi  att kunna ta med några svenska elever till Kili  och att året därefter kunna ta emot några av våra afrikanska vänner här i Alingsås.

Spridning av erfarenheter inom egna verksamheten

Det är viktigt att sprida kunskap om tredje världen  och genom vårt ”vänskolearbete” kan alla på skolan känna gemenskap och solidaritet. Reportage har varit införda i Alingsås Tidning och i Göteborgsposten om vår resa. Förutom att redovisa för elever, föräldrar och personal på skolan om vår resa, planerar vi också att ha en temadag inför vår ”Tanzaniadag ” i maj. Tillsammans med våra lärarkollegor kommer vi att diskutera de tanzaniska lärarnas arbetsvillkor på fackliga möten här i Alingsås.

Alingsås 03 12 16

Pär Alm

Louise Samuelsson