Den 25 mars genomfördes Tanzalings årsmöte på Östlyckeskolan.

Föreningens ordförande Pär Alm kunde hälsa drygt tjugo medlemmar välkomna innan mötets ordförande Marcus Swenson tog över.

Den innehållsrika verksamhetsberättelsen lästes och godkändes. Inte minst reflekterades över föreningens 20-årsjubileum och över hur omvärlden påverkar Tanzania och våra projekt.

Kassör Janne Bengtsson redogjorde för bokslutet och både det och revisionsberättelsen godkändes av mötet. Verksamhetsutvärderingen och verksamhetsplanen för 2024 gicks igenom och styrelsens beviljades ansvarsfrihet för det gångna året.

Pär Alm omvaldes som ordförande och Lisbeth Alm som sekreterare. Anders Jonsson, Lennart Mattsson och Janne Bengtsson omvaldes på två år till styrelsen. Ingela Gillqvist, Lisbeth Alm och Marie Grahn kvarstår som ledamöter i styrelsen ytterligare ett år.

Mötet beslutade också att medlemsavgiften skall fortsätta att vara 200 kronor per person och år. Marie Grahn valdes till Årets tanzalinger för sitt arbete med jubileumsboken som dokumenterar föreningens tjugo första år. Hon fick ta emot den unika vandringspokalen, tillverkad av korgfamiljen, ur ordförandens hand.

Årets föredragshållare var Nora Sandahl, sjuksköterska som har bott sammanlagt tolv år i Tanzania, de senaste knappt tio åren i sträck tillsammans med sin familj, utskickade av Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Efs. I somras flyttade hon och familjen till Sverige och Alingsås och hon berättade om hur Tanzania förändrat henne och hennes familj.

-Tanzania har lärt oss ödmjukhet, tacksamhet och livsglädje. Det är jag evigt tacksam för. Jag har flera hem, och även om det kan vara smärtsamt med avsked så är det en enorm rikedom, menade hon.

Nora Sandahl berättade hur hon omedelbart föll för Tanzania och dess invånare när hon var där första gången. Efter ett par längre vistelser i landet, bland annat en sju månader lång bröllopsresa med volontärarbete, blev paret Sandahl 2014 utskickade av Efs. Nora arbetade då som koordinator för sju vårdcentraler. De bosatte sig i en by i Livingstone mountains nära Malawisjön och levde tillsammans med en tanzanisk pastorsfamilj.

-Vi blev nästan golvade av samhörigheten med pastorsfamiljen. Vi byggde två hus bredvid varandra på en kulle som kallade Kebnekaise – eftersom den låg på samma höjd som berget.

2017 flyttade familjen till Iringa där de större barnen började den internationella skolan och bytte lantlivet mot stadsliv. Nora började mer och mer arbeta med barnsjukvård och med att undervisa, bland annat om rädsla och om hur den används.

-Det är en smal gräns mellan respekt och rädsla. den du är rädd för kanske du inte anförtror dig åt.

Nora Sandahl gjorde också hembesök, bland annat hos barn med funktionshinder.

-Det blev mycket tårar i bilen på vägen hem från jobbet.

Idag berättar Nora Sandahl om sitt liv i Tanzania på sociala medier, föredrag och media. Hon har slagits av många skillnader nu när hon bosatt sig i Sverige igen.

-Kollektivismen, att allt mitt är inte bara mitt utan är mig till låns och kan när som helst tas ifrån mig. Att jag är så mycket mer beroende av min nästa. Att när man frågar: när är maten färdig är svaret inte en tidpunkt utan: när maten är färdig.

-Jag har en hatkärlek till effektivitet: Vad skall bli göra med all tid vi sparar när vi är effektiva? Det finns så många skatter på vår stig.

Att komma tillbaka till Sverige har inte varit helt lätt för familjen, berättade Nora Sandahl.

-Mina barn ser svenska ut på utsidan men egentligen är de om nyanlända, det känner ju bara till Tanzania.

Efter det tänkvärda och uppskattade föredraget avslutades årsmötet med sedvanligt lotteri med som vanligt så mycket vinster att det var svårt att få en nitlott.