Den senaste tiden har vi i Tanzaling synts mycket i media – väldigt roligt att våra projekt och det fina arbete som många av våra medlemmar lägger ner syns!
Alingsås Tidning publicerade i början av januari ett uppslag som handlar om vårt arbete med projektet Greit – Growing Entrepreneurship in Tanzania.
En vecka senare publicerade Lokalpressen i Mölnlycke/Härryda en artikel om hur den lokala Rotaryklubben lämnade över en check på 40000 kronor till föreningens solcellsprojekt. Pengarna samlades in på en välgörenhetskväll med klimattema som klubben anordnade, en kväll som lockade över 200 deltagare.
Och i senaste numret av den rikstäckande tidningen Habari, som ges ut av Svensktanzaniska föreningen Svetan, var Tanzaling på hela förstasidan!
Artikeln i Habari handlar om hur föreningen lyckats fortsätta arbetet med att driva våra projekt framåt trots svårigheterna under pandemin.. Artikel beskrev bland annat vårt solcellsprojekt och bilden på omslaget föreställer våra koordinater Bernadetha John och Lyoba Mbogo, föreningens ordförande Pär Alm, sekreterare Lisbeth Alm samt en av mottagarna av våra solceller.
2022 var ett år då det hände mycket i föreningen och 2023 ser ut att bli lika hektiskt!
Tisdag 28 mars klockan 18.30 är det dags för Tanzalings årsmöte och alla medlemmar hälsas välkomna. Som vanligt kommer vi att hålla till i Östlyckeskolan.
Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar med årsredogörelse, verksamhetsberättelse och verksamhetsplan med mera kommer det att bjudas på fika och föredrag.
Tanzanlings styrelse är väldigt glada att kunna välkomna Olle Pettersson till mötet! Olle har vuxit upp i Kongo och bott många år. Han kommer att visa bilder och berätta om hur han byggt upp och drivit en fotbollsskola i landet.
Varmt välkomna!
Årsmöteshandlingar kommer att skickas ut till våra medlemmar minst två veckor innan mötet.
Greit-projektets första deltagare Elisabeth Jacob, Monica Emanuel, Amina Geofrey, Irene Auybu och Janeth Kifutumo tillsammans med Tanzalings koordinatörer Bernadetha John och Lyoba Mbogo samt ordförande och sekreterare Pär och Lisbeth Alm i maj.
En glasstillverkare, en producent och försäljare av egna juicer vid stora busstationen, en innehavare av en frisör- och skönhetssalong, en tillverkare och försäljare av miljövänliga förpackningar med nyrustade jordnötter, en skräddare. Det är de fem nyutexaminerade kvinnliga entreprenörerna i det nydanande projektet Greit – Growing Entrepreneurship in Tanzania.
Initiativet till projektet togs av de två lokala Rotary-klubbarna Rotary Alingsås samt Rotary Alingsås Nolhaga som i samarbete med föreningen Tanzaling drivit projektet.
Tanken har varit att utbilda potentiella lokala entreprenörer för att göra det möjligt för dem att starta och driva egna företag, med målet att få verktyg att öka självförsörjningsgraden.
Efter genomgången utbildning har deltagarna fått certifikat för att lättare kunna få sponsring och/eller mikrolån för att kunna driva sina företag.
– Idén att arbeta med entreprenörskap fick vi 2019 när vi besökte Nzega och förstod på förvaltningschefer i kommunen att arbetet med att förmedla mikrofinansierade lån och hanteringen av budget, ekonomi och återbetalning blir en bromskloss för utveckling av entreprenörskap – man saknade helt enkelt utbildning och kunskap i frågorna, berättar Lisbeth Alm, styrelseledamot i Tanzaling som arbetat mycket med projektet.
– Vi åkte hem och började smida planer med lokala företagare, entreprenörer, coacher och utbildare för att hitta en utbildningsmodell. Engagemanget var stort, arbetet intensivt, planerna långt framskridna – då kom pandemin. I frustrationen över att inte kunna resa till Tanzania och genomföra en utbildning föreslog våra lokala koordinatörer: ”men ni kan väl göra den digitalt? Vi har ju prövat något som heter zoom en gång på ett avstämningsmöte. Det var ju jättekul och bra!” Sagt och gjort – vi snickrade om utbildningen helt och hållet.
På kort tid arbetades. grunden till ett digitalt utbildningskoncept fram med digitalt text- och filmmaterial. I januari 2022 drog Greit-projektet igång en utbildningsserie med 20 lektioner, varav åtta stycken ledda digitalt av utbildare i Alingsås.
– Det blev väldigt lyckat! När vi besökte Tanzania i maj i år och träffade kvinnorna i verkligheten för första gången kändes det som en succé, berättar Lisbeth Alm.
I november åker delar av Tanzalings styrelse till Tanzania, denna gång i sällskap med Rotary-medlemmar som arbetar hårt med Greit-projektet, för att bland annat genomföra ett uppföljnings-seminarium på plats.
Glädje och öppna famnen, projekt som fortsatt eller skall börjas på nytt och vänskolor som utvecklas fantastiskt. Det är några av reflektionerna som Tanzalings ordförande Pär Alm och sekreterare Lisbeth Alm har med sig hem efter att de i maj återigen kunde besöka Nzega, på grund av pandemin tre år sedan senast. Läs om deras intryck här.
Ni har besökt Nzega och Tanzania för första gången på nästan tre år – hur var det och vad var den största skillnaden sedan sist tyckte ni?
– Det var fantastiskt att komma tillbaka. Vi möttes av värme och glädje – öppna famnen. Vi har nog alla varit bekymrade över hur fortsättningen ska se ut efter corona. Största skillnaden var att se alla vattenkranar runt om i byar och på gårdar. I stort sett alla har nu tillgång till vatten i kran, ett vatten som inte sinar eller uteblir på grund av torka. Så mycket det underlättar för dem i deras dagliga arbete! Vi kunde också se att en del människor hela tiden får det lite bättre, men vi har nog aldrig träffat så fattiga männniskor som vi mötte nu när vi var runt för att inspektera några av våra installerade solceller.
Även om Tanzaling inte kunnat besöka landet under pandemin har föreningen i största möjliga mån hållit kontakt med koordinatörer och hållit igång de projekt som vi driver, bland annat har vi lyckats fortsätta att installera solceller. Hur var det med koordinatörerna och våra projekt?
– Våra koordinatörer är mer än villliga att fortsätta att göra sitt yttersta, nu när pandemin verkar släppa och restriktioner inte begränsar våra liv på samma sätt. De är idérika, fulla av energi och väldigt glada över vårt samarbete och deras möjlighet att få arbeta i våra projekt. Solcellerna har ju som sagt nått 100 installationer och vi ser ett behov av att se över och göra det underhåll som kan behövas när solcellerna fått ett par år på nacken. Att solcellerna fungerar bra och gör stor skillnad för människor är det ingen tvekan om! De familjer som utses för att få en solcell är människor som verkligen har behov och ytterst få egna resurser för att kunna göra förändring av sin materiella standard. Solcellerna gör stor skillnad!
Vårt utbildningsprojekt Mamaid har inte kunnat genomföras under pandemin, men våra föreläsare Gwambayee och Doris är på hugget och vill gärna komma igång med seminarier igen. Behovet av kursen och dess innehåll är mycket stort, särskilt i de mycket avlägsna byarna i kommunens utkanter. Så snart de hittat rätt tidpunkt och rätt by så kör vi igång igen.
Ni besökte även våra tre vänskolor Kili, Bulunde och Puge, där de flesta av de fadderelever föreningen har går, hur var situationen på skolorna?
-Våra vänskolor förbättrar sina förutsättningar och förändringar till det bättre sker hela tiden. Skolan i Bulunde har byggts ut med flera klassrum, nya boarding-byggnader – skolan är nu riktigt stor. Dessutom byggs en helt ny secondary-skola alldeles intill och vår vänskole-rektor Phares är byggansvarig även för det projektet. Många bollar i luften! En fantastisk ung rektor med mycket kraft och stor arbetskapacitet. Dessutom leder han hela kommunens rektorsgrupp.
Kili ger sedan några år också utbildning på högre nivå, form 5 och6, för flickor. Man gör fantastiskt resultat. Förra året låg skolan resultatmässigt på 14:e plats av alla Tanzanias secondary schools. Ett helt enormt gott resultat! Rektor Katirige är en erfaren rektor med stort hjärta för sina studenter. Det går inte att ta miste på när man möter elever, lärare och rektor på skolan.
Även Puge utvecklar och utvidgar sin skola. Där vi för många år sedan byggde Tanzanias försa boarding-byggnad på en statlig skola uppförs nu ytterligare två mycket större internats-byggnader för att till kommande läsår utvidga med en Upper secondary form 5 och 6 för flickor. Nästa läsår ska man även börja servera skollunch till alla elever. Det uppförs nu en gigantiskt stor matsal med skolkök för detta ändamål. Rektor Mswani är en fena på att hitta projektbidrag och genomföra utvecklingsprojekt på sin skola.
Så allt som allt känns det som att våra tre vänskolor utvecklas enormt bra och har så kompetenta rektorer – så hängivna sitt uppdrag.
Hur verkar Tanzania påverkats av pandemin?
Svårt att säga. Många äldre människor har dött i luftvägskomplikationer. Inga tester har genomförts. Många talar ändå om att de varit lite sjuka, andra mer sjuka i en sjukdom som de inte riktigt känt igen men tolkat som corona. Vaccinationerna har kommit igång, ganska många människor har fått en spruta(en dubbeldos) men det florerar många konspirationsteorier kring vaccin och testning. När nu pandemin lättar kan vi se en ökad enormt stor livsglädje. Tanzanierna är så kloka och väl rustade att vara glada för nuet och tacksamhet över det som ändå är bra.
En fantastisk milstolpe har under hösten uppnåtts. I och med att ytterligare tolv solceller har installerats, i Miguwa-området utanför Nzega, har föreningen Tanzaling nu installerat sammanlagt 100 solcells-anläggningar sedan projektet startades.
-Det känns fantastiskt att kunna bidra till att förändra livet för så här många familjer. Det kunde vi inte drömma om när vi började. Extra glädjande är att rektorerna rapporterar att skolresultaten blivit bättre sedan eleverna fått tillgång till kvällsljus för läxläsning, säger Lennart Mattsson, styrelsens ansvarige för solcellsprojektet.
När de tolv familjerna i området valts ut skickades pengar till genomförandet till Tanzania från föreningen. Direkt efteråt, i oktober, påbörjades arbetet på plats. På grund av corona och examenstider i skolorna hög kunde installationerna enbart ske på lördagar. Under en månad fick tre familjer varje lördag varsin solcell.
Nedan kan ni läsa mer om familjerna som fick solceller denna gång. Men redan nu vet vi att arbetet med att ge ytterligare familjer möjlighet att ta emot solceller kommer att fortsätta.
-Ja, nu siktar vi mot 200! säger Lennart Mattsson.
Fortunata Mabula och hennes barnbarn Martha Mashaka, som går andra året på Miguwa Secondary school. I familjen finns också Rebeca Mashaka, första året i secondary school, och Gabriel Juma som går i sjätte klass på grundskolan i Kitangili Primary School.
Iselelo Bundala och Genoveva Machibya. Övriga familjemedlemmar var i skolan när bilden togs.
Milembe Mussa och hennes döttrar Yasinta Herman, Eva Herman och Rose Herman. Hennes make Herman Maroda och deras söner Alfred Herman och Christopher Herman ingår också i familjen.
Maria Charles och hennes barn Flora Andrea, som går i andra klassen i secondary school, Alfred Andrea, brorsonen Robert Maganga ochövriga familjemedlemmar tillsammans med en av Tanzalings koordinatörer Lyoba Mbogo, längst till vänster.
Veronica Maganga, med en baby på armen och hennes yngre syster med familj som hon bor tillsammans med. Barnbarnen Lilian Ngasa och Magdalena Charles som också bor i familjen var i skolan när bilden togs.
Kashindya Ndekeja och Mariam Kulwa som tagit emot solcellen var inte hemma när bilden togs, däremot deras dotter Regina Kashindye som går första året i secondary school. Kulwa Kasindye och Doto Kashindye, båda 12 år, går i femte klass i grundskolan och Jane Kashindye och Maganga Kashindye går också båda i primary school.
Magdalena Masanja med sina två döttrar Regina Mayunga som går tredje året på Miguwa secondary school, Lucas Mayunga, Pili och barnbarnet Rebeka.
Gamba Gola och Pili Mwinamila och deras barn Annastazia Gamba och Jumnne Gamba, på bilden båda i secondary school-uniformer, går fösta året på Miguwa secondary school. Pojken som står nära sin mamma går i primary school, de andra två pojkarna går inte i skolan.
Gabriel Luziga och hans barnbarn tillsammans med Tanzalings koordinatör Bernadetha John. Övriga familjemedlemmar var på bröllop i en grannby när bilden togs.
Sophia Leonard Maganga i mitten med sina yngre systrar och deras barn. Hennes dotter Renata Juma Luiko och hennes son Lucas Maganga Luiko var båda i Miguwa secondary school när bilden togs. Hennes tredje barn James Maganga sitter i t-shirt längst fram.
Shimbi Mayeka och Clemensia Mihambo bor i Ngoho i Miguwa by med sin son som är blind och sina tre barnbarn, bland andra Clemensia Bundala och Flora Bundala som går andra rspektive första året på Miguwa secondary school. Vår koordinatör Lyoba Mbogo längst bak.
Happiness Massesa är en 43-årig änka som bor i Kasela i Miguwa med sina två döttrar Pili Kaswiza Mhoja, som går andra året och Lucy Joseph som går första året på Miguwa secondary school. Ingen av dem är med på bilden. Eleven i blå tröja är Happiness yngsta dotter, vars vänner också är med på bilden, liksom vår koordinatör Lyoba Mbogo. De två små barnen längst fram är Happiness systerdöttrar som bor i närheten.
Vår förening har många härliga medlemmar som bidrar på olika sätt till vårt arbete. Det är vi väldigt glada och tacksamma för. Tanzaling medlemmarna Ann och Peter Söderstrand har på eget initiativ i många år bidragit med ett månatligt bidrag till föreningens verksamhet. Mycket lovvärt tycker vi!
Därför lanserar vi nu Månadsgivare – ett nytt sätt att stötta föreningen Tanzalings verksamhet.
Skicka ett mail till vår kassör Janne Bengtsson (janne.bengtsson52@gmail.com) och berätta att du vill vara med. Du bestämmer själv hur mycket du vill bidra med varje månad. Tillsammans gör vi skillnad!
Mary Elias, 23 år, vars skolgång föreningen Tanzaling har stöttat i flera år, har nu tagit examen från universitetet i Dar es Salaam.
-Jag kan inte ens börja beskriva mina känslor på examensdagen! Det var en blandning av upphetsning, upprymdhet, sorg, glädje. Allt jag kan säga är att jag undrade hur Gud kunde vara så god mot mig som gett mig den här chansen att ta examen när andra av olika orsaker inte får samma chans, säger hon.
Mary är äldsta dotter till Teddy och Elias Manoni som föreningen haft kontakt med i många år. De har inga möjligheter att betala en universitetsutbildning. Mary har läst till en kandidatexamen på universitetet i Dar es Salaam som hon kallar ”Tanzanias bästa universitet”.
-Jag uppskattar verkligen stödet jag fått från Tanzaling, ni har varit en stor del av den här resan. Jag vet inte hur jag kan betala tillbaka, jag ber Gud välsigna er alla, säger Mary.
Mary Elias har många olika tankar om framtiden och om hur skall använda sin utbildning.
-Under den närmsta framtiden tänker jag utveckla min karriär och entreprenörsskap för jag tror att det är den bästa vägen för att nå mina mål.
Mary Elias säger att stöd till ungas utbildning är mycket viktigt men att hon inte vet vilken väg som är den bästa.
-Men så som Tanzaling har stöttat mig, det är en bra väg.
Läs gärna mer om Mary Elias tankar om ungas situation i Tanzania i artikeln Covid-19, studier och vardagsliv.
Mamaid är ett informationsprojekt om HIV/ aids och mänskliga rättigheter som TanzAling startade 2014 . Hittills har över 15000 personer nåtts av informationen i projektet som på många sätt är ett pionjärprojekt. Grunden är att en lokal läkare eller sjuksköterska står för utbildningen som riktar sig till främst kvinnor på plats hemma i deras egna byar.
Det börjar med att våra koordinatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John väljer ut sex byar som ligger något så när i närheten av varandra. De tar kontakt med byrådet och rektorn för skolan i varje by. Dessa är med och väljer ut kvinnor som kan deltaga i ett seminarium, step 1. Det är kvinnor som ska klara av att ta till sig och sedan förmedla sina kunskaper till andra i byn.De går under benämningen ”popular mothers”och ska vara väl rustade att ta till sig ny kunskap och sedan förmedla till alla andra i sin egen bydel.
Därefter får by efter by en seminariedag med läkaren eller sjuksköterskan som är insatta i projektet. De informerar och berättar och kvinnorna kan naturligtvis ställa frågor. Man äter tillsammans och antecknar noggrant de fakta som presenteras. Grundidén är att de kvinnor som informerats i sin tur besöker både andra kvinnor i byn och berättar vad de fått veta. Varje by är organiserad i olika grupper så det är ganska enkelt att nå många på en gång.
I varje by väljs också under seminariedagen ut cirka sex kvinnor, en selected committee, som får huvudansvar för att kunskaperna går vidare till andra kvinnor i byn, men även till män och tonåringar. Detta sker under en period av sex veckor. Sedan har våra koordinatörer en utvärdering med selected committee som har samlat in de andra kvinnornas anteckningar om vilka som informerats och vilket utfall insatsen gett i första skedet.
När alla byarna är klara och har rapporterat samlas de sex byarnas selected committees för ytterligare en dags utbildning, Step 2, som är en fördjupande och uppföljande kursdag.
Efter en första provomgång i Kili, det som beskrivs nedan, har ytterligare tre omgångar med sex byar i varje fått information. Här har även Step 2 genomförts. Alltså sammanlagt ett tjugotal byar med drygt 40 kvinnor varje gång som fått förstahandsinformation samt en uppföljning med sex kvinnor i varje by som fördjupat sina kunskaper. Alla dessa kvinnor har i sin tur informerat andra i sin tur, i snitt 500 per by. Minst 15 000 människor har vi nått på detta sätt!
Kostnaderna då?
Varje informationstillfälle kostar cirka 4000 svenska kronor allt som allt. Step 2 är lite dyrare. Vi har valt att inte betalage ersättning till kvinnorna som deltar, vilket andra hjälporganisationer gör. Det gör våra koordinatörer tydligt för byråd och valbara kvinnor redan när de undersöker om en by vill vara med. Att byrådet tar beslut och understödjer projektet är en mycket viktig del i projekten. Sedan har vi ändå valt att ge de som är uttagna i selected committee en mindre summa för sitt arbete med insamling och rapportering. De gör ett ganska omfattande arbete och tar ett stort ansvar för projektets genomförande.
Vad tycker våra deltagare?
De flesta har inte tidigare fått någon information av detta slag så det är många frågeställningar som dyker upp under seminariedagen. Att de så villigt går ut och informerar de andra byborna, undrade vi över. ”Ingen har bett oss förut!” . Detta är något av ett pionjärprojekt – trots att så många hjälpinsatser genomförts i alla byar i Tanzania under så många år!
De får ofta hjälpa till med att följa med när någon är rädd för att testa sig. Över huvud taget är provtagning den enskilt viktigaste faktorn till att antalet smittade sjunker. Fler testar sig och får därmed mediciner. De kostar inget och på senare tid kan både testning och medicinutdelning ske på de lokala klinikerna. De behöver inte ta sig långa vägar in till sjukhuset i Nzega. Detta är viktigt för om medicinen tar slut är det inte alltid den sjuke kan ta sig dit i rätt tid. Så länge man tar medicinen är man smittfri.
Under seminariet i november 2018 kom följande frågor upp:
Hur ofta ska vi gå och testa oss? Svar: Var tredje månad.
I tider av vattenbrist blir vägarna längre till vattenkällorna. Kvinnor och flickor får en ökad risk att bli utsatta för övergrepp och smittorisk. Svar: Kommunen har utökat vattentillgången med sju stycken borrade vattenbrunnar under 2017.
Hur ska vi kunna öka kondomanvändningen? Svar: Gratistillgången blir allt större. Stigmatiseringen kring kondomanvändning minskar – men fortfarande kan inte en kvinna bära en kondom i sin väska.
Under 2018 kommer vi att fortsätta med en eller två omgångar step 1 och 2 tillytterligare. Det beror lite på hur regnperioden och odlingssäsongen ser ut. Kvinnorna är hårt arbetande på åkrarna och det är bara i mellansäsongerna som de har möjlighet att deltaga.
