Etikettarkiv: Front page

Försenat årsmöte ägde rum 14 september

Den 14 september genomfördes Tanzalings årsmöte, betydligt senare på året än vanligt på grund av covid-19, och av samma anledning under annorlunda former.

Från början planerade vi att ha vårt årsmöte i mars men likt många andra föreningar beslutade vi att skjuta upp det på grund av pandemin. Denna gång avstod vi också från sedvanliga inslag som föreläsning, lotteri och fika för att kunna följa Folkhäslomyndighetens rekommendationer och hålla vstånd.

Årsmötesförhandlingarna genomfördes dock som vanligt enligt stadgarna, ledda av mötesordförande Marcus Swenson. Verksamhetsberättelsen lästes upp och godkändes, likaså den ekonomiska redovisningen, revisorernas berättelse samt utvärdering av verksamhetsplan. Ny verksamhetsplan antogs för det kommande verksamhetsåret.

Valberedningen presenterade sitt förslag att återvälja Pär Alm till ordförandeposten samt ledamöterna Ingela Gillqvist, Lisbeth Alm (sekreterare) och Marie Grahn till ledamöter på två år. Ledamöterna Anders Jonsson, Lennart Mattsson och Janne Bengtsson (kassör) har samtliga ett år kvar av in mandatperiod.

Revisorerna Lars-Erik Holmgren samt Conny Johansson återvaldes, liksom deras ersättare Berit Claesson och Lars Hellemar. Även valberedningens Krister Nääs samt Lena Classon tervaldes.

Till Årets Tanzalinger utsågs en förvånad Lisbeth Alm, som var med och startade föreningen för snart tjugo år sedan, och har arbetat aktivt i den sedan dess. Därmed är det Lisbeth Alm som har den åtråvärda vandringspokalen, tillverkad av våra vänner o korgfamiljen, i sin ägo det kommande verksamhetsåret.

Covid-19 i Tanzania – vad händer nu?

Tanzania var ganska tidiga med att stänga ner landet helt.
Skolorna stängde, alla elever reste hem till sina byar,
myndigheterna jobbade ”hemifrån” och vi i Tanzaling fick inte mycket kontakt med de vi personer vi känner och som vi brukar kommunicera med i Tanzania.
Denna period rådde det stänga regler kring till exempel möjligheten att röra sig ute och de flesta levde ett väldigt stillasittande och inaktivt liv. Myndigheternas strikta regler gjorde också att
människor inte kunde välja själva hur man skulle hantera sin
vardagssituation.
I slutet av juni öppnades landet igen. Skolor och universitet
öppnade i juli och sedan dess har aktiviteten i landet ökat.
Handtvätt och att hålla avstånd är fortfarande föreskrivet.

Ännu har man inte märkt av någon större smittspridning inne i landet – mest har smittan spridits i de stora städerna. Flera av de nordbor vi känner som arbetar i landet i olika projekt har i augusti
återvänt till Tanzania. I sociala medier kan vi se att de gläds över
att vara tillbaka igen.
Tanzalings solcellsprojekt är nu aktivt igen och i dagarna har ett 15-tal solceller installerats hos människor som verkligen behöver ljus i
sin tillvaro. Vi är glada för att våra koordinatörer är igång igen och

jobbar med våra projekt. Inför nästa år hoppas vi på fler Mamaid-
kurser och också på att utveckla ett nytt koncept kring entreprenörskap.
Vi hoppas förstås också på att kunna resa dit – men i dagsläget så
ser vi inte när det ska kunna ske. Vi hoppas på 2021!

Covid-19, studier och vardagsliv – läs marys rapport från dagens tanzania

I flera år har föreningen Tanzaling stöttat Mary Elias skolgång. Mary är dotter till Teddy och Elias Manoni som vi haft kontakt med i många år. De har inga möjligheter att betala en universitetsutbildning. Vi bad Mary att berätta om sina studier och sitt liv i Nzega. Här är hennes berättelse:

” Mitt namn Mary Elias, förstfödd dotter till Teddy och Elias Manoni. Jag föddes den 31 mars 1997 i Nzega- Tabora.

I min familj är vi fyra döttrar men ingen son. Mina yngre systrar heter Tina, Winifrida och Abia. Tina and Winifrida går på högstadiet och Abia i mellanstadiet. Jag och min familj mår bra och lever ett gott liv, jag tackar Gud för att jag har min familj.

Jag är lycklig över att få vara student på universitetet i Dar es salaam eftersom det är det bästa universitetet i Tanzania där nästan alla lärare är utmärkta och undervisningen av hög kvalitet och därför kan hjälpa studenterna att förbereda sig på bästa sätt inför arbetslivet.

Om ekonomin I Tanzania: Tanzanias ekonomi växer tack vare att det satsas på förbättringar på infrastruktur som vägar, flygplatser, järnvägar för att underlätta för ekonomiska aktiviteter. Men det finns utmaningar, som arbetslöshet, klimatförändringar med mera.

Om politiken i Tanzania: Även om jag inte är bra på politik skall jag förklara vad jag ser. I Tanzania finns det ingen politisk instabilitet alls men på grund av det är ett flerpartisystem finns det vissa intressekonflikter mellan ledarna för de olika partierna.

Om situationen för unga I Tanzania idag: För närvarande finns det en hög andel unga människor som inte har någon anställning, varken i den privata eller offentliga sektorn. Jag tror att det kan bero på att antalet unga som tar examen från högskolor och universitet är fler än antalet tjänster som finns. Detta leder till stor konkurrens mellan människor när man kämpar för möjligheter.

Dessutom tror de flesta unga människor i Tanzania att framgång beror på utbildare och anställda de möter under sin skolgång men sanningen är enligt mig att allt du kan göra för att kunna nå dina mål är viktigt. Det jag tror att de flesta av oss unga är rädda för är att misslyckas i livet så att man inte förmår att pröva olika möjligheter, som entreprenörskap. För egen del vill jag verkligen och önskar att pröva olika saker för att nå mina mål.

Om effekten av covid-19 i Tanzania: Störningar i ekonomin: många saker går inte bra just nu jämfört med när covid-19 inte fanns. Sociala störningar: speciellt inom utbildningssektorn. Skolor och universitet I Tanzania är stängda på grund av covid-19, sjukvården har inte tillräckliga resurser, de som finns är koncentrerade på covid-19-sjuka snarare än andra patienter med sjukdomar som malaria, HIV eller cancer, sjukdomar som många tanzanier dör i. Politiska konflikter: parlamentet diskuterar nu om man skall fortsätta med åtgärderna eller inte.

Jag vill tacka er alla för att ni ger mig möjligheten att vara en del av Tanzaling. Jag vill dela med mig av mina idéer eller planer för vad jag tänker göra efter min kandidatexamen. Jag planerar att starta ett företag snart efter min examen och jag kommer att skicka min affärsplan till er så ni kan se den. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig att nå mitt mål att istället för att vara beroende av en anställning kunna anställa mig själv och kunna hjälpa andra via det företag jag vill starta.

TACK SÅ MYCKET OCH GUD VÄLSIGNE ER ALLA”

Er vän

Mary

Ge bort ett gåvobevis i present!

Nu har du chansen att kunna ge en presentmed mening!

Vill du hitta en fin gåva och samtidigt vara med och stötta föreningen TanzAlings solcellsprojekt kan du lämna ett bidrag till vår förening och sedan direkt skriva ut gåvobeviset här nedan.

Solcellsprojektet förändrar livet i grunden för de familjer som får ta del av det.  Solcellen ger en fattig familj chansen dels att få ljus inomhus och utomhus när mörkret fallit, vilket ger chans till läxläsning och håller vilda djur borta, dels en laddstation för mobiler. Hittills har närmare 50 familjer fått solceller av TanzAling, något som i grunden förändrat livet för dessa människor.

Vi är väldigt stolta över vårt solcellsprojekt! Läs gärna mer under rubriken Solcellsprojektet i marginalen till vänster.

Glöm inte att berätta vem bidraget är ifrån.

Vårt bankgiro är 449-8077 Swedbank och Swish 1231616804.

Gåvobevis TanzAling

nu har 70 familjer fått solceller av tanzaling!

2Lördagen den 27 november 2018 installerades sju nya solceller hos fattiga familjer i Ijanija-området. Det betyder att Tanzalings medlemmar nu medverkat till att hela 70 familjer har fått varsin solcell, något som i de flesta fall helt förändrar livet för familjerna. Fantastiskt!

De sju senaste familjerna har alla barn som går på Ijanija Secondary school. Våra koordinatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John började med installationerna hos de två familjerna Juma Tungu och Tausi Shaban samt John Thomas och Costansia Masanja.

Juma Tungu , och Tausi Shaban, 45 respektive 42 år, har sju barn varav tre går på Ijanija Secondary School. Costansia Masanja, 65 år, förlorade sin man John Thomas i höstas. De bodde vid tiden för solcellsinstallationen tillsammans med 23 personer, sina två barn samt 21 barnbarn. Två av barnbarnen går på Ijanija Secondary School och ytterligare sju på Ijanija Primary School.

Onsdag 31 oktober installerades solceller hos tre familjer. Hadija Matheo, 72 år, som bor med sin dotter Magreth Jeremiah, 36, och sina fem barnbarn. Två av barnbarnen går på Ijanija Secondary School. På bilden syns Hadija med två av barnbarnen, Deo and Nicholous. Även Alexander Sato, 52 år och Lucy Shija, 48 år, som bor med sina sex barn och tre barnbarn fick en solcell. Fem av barnbarnen studerar: Michael John, Justina Lugano och Paulina Kiyenze på Ijanija Secondary School samt Happiness Kiyenze och Jackson Edward  på Ijanija Primary School. Den tredje familjen som fick solcell denna onsdag var Ester Martin och Philipo Enos, 45 respektive 56 år. De bor med sina sex barn varav tre studerar på Ijanija Secondary och Primary Schools.

Följande lördag, den 3 november, kom solceller hos de sista två familjerna i denna omgång, Kaswiza Shija och Angelina Maganga samt Masanja and Fatuma Shabani.

Kaswiza Shija och Angelina Maganga har en familj på åtta personer som de tar hand om, bland annat Kaswizas mamma, två yngre systrar Ndalo Shija och Ester Shija och en yngre bror, Kagete Shija. Deras tre egna barn går samtliga i skolan.

Tre veckor efter installationerna gjorde våra koordinatörer inspektion av solcellerna samt överlämnade dem, officiellt inför deras byråd. Samtliga familjer hälsar att de är mycket tacksamma för stödet från Tanzaling.

Pionjärprojektet Mamaid har nått 15 000 personer

Mamaid är ett informationsprojekt om HIV/ aids och mänskliga rättigheter som TanzAling startade 2014 . Hittills har över 15000 personer nåtts av informationen i projektet som på många sätt är ett pionjärprojekt. Grunden är att en lokal läkare eller sjuksköterska står för utbildningen som riktar sig till främst kvinnor på  plats hemma i deras egna byar. 

DSC_0971

Det börjar med att våra koordinatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John väljer ut sex byar som ligger något så när i närheten av varandra. De tar kontakt med byrådet och rektorn för skolan i varje by. Dessa är med och väljer ut kvinnor som kan deltaga i ett seminarium, step 1. Det är kvinnor som ska klara av att ta till sig och sedan förmedla sina kunskaper till andra i byn. De går under benämningen ”popular mothers” och ska vara väl rustade att ta till sig ny kunskap och sedan förmedla till alla andra i sin egen bydel.

Därefter får by efter by en seminariedag med läkaren eller sjuksköterskan som är insatta i projektet. De informerar och berättar och kvinnorna kan naturligtvis ställa frågor. Man äter tillsammans och antecknar noggrant de fakta som presenteras. Grundidén är att de kvinnor som informerats i sin tur besöker både andra kvinnor i byn och berättar vad de fått veta. Varje by är organiserad i olika grupper så det är ganska enkelt att nå många på en gång.

I varje by väljs också under seminariedagen ut cirka sex kvinnor, en selected committee, som får huvudansvar för att kunskaperna går vidare till andra kvinnor i byn, men även till män och tonåringar. Detta sker under en period av sex veckor. Sedan har våra koordinatörer en utvärdering med selected committee som har samlat in de andra kvinnornas anteckningar om vilka som informerats och vilket utfall insatsen gett i första skedet.

När alla byarna är klara och har rapporterat samlas de sex byarnas selected committees för ytterligare en dags utbildning, Step 2, som är en fördjupande och uppföljande kursdag.

Efter en första provomgång i Kili, det som beskrivs nedan, har ytterligare tre omgångar med sex byar i varje fått information. Här har även Step 2 genomförts.  Alltså sammanlagt ett tjugotal byar med drygt 40 kvinnor varje gång som fått förstahandsinformation samt en uppföljning med sex kvinnor i varje by som fördjupat sina kunskaper. Alla dessa kvinnor har i sin tur informerat andra i sin tur, i snitt 500 per by. Minst 15 000 människor har vi nått på detta sätt!

Kostnaderna då?

Varje informationstillfälle kostar cirka 4000 svenska kronor allt som allt. Step 2 är lite dyrare. Vi har valt att inte betala ge ersättning till kvinnorna som deltar, vilket andra hjälporganisationer gör. Det gör våra koordinatörer tydligt för byråd och valbara kvinnor redan när de undersöker om en by vill vara med. Att byrådet tar beslut och understödjer projektet är en mycket viktig del i projekten. Sedan har vi ändå valt att ge de som är uttagna i selected committee en mindre summa för sitt arbete med insamling och rapportering. De gör ett ganska omfattande arbete och tar ett stort ansvar för projektets genomförande.

Vad tycker våra deltagare?

De flesta har inte tidigare fått någon information av detta slag så det är många frågeställningar som dyker upp under seminariedagen. Att de så villigt går ut och informerar de andra byborna, undrade vi över. ”Ingen har bett oss förut!” . Detta är något av ett pionjärprojekt – trots att så många hjälpinsatser genomförts i alla byar i Tanzania under så många år!

De får ofta hjälpa till med att följa med när någon är rädd för att testa sig. Över huvud taget är provtagning den enskilt viktigaste faktorn till att antalet smittade sjunker. Fler testar sig och får därmed mediciner. De kostar inget och på senare tid kan både testning och medicinutdelning ske på de lokala klinikerna. De behöver inte ta sig långa vägar in till sjukhuset i Nzega. Detta är viktigt för om medicinen tar slut är det inte alltid den sjuke kan ta sig dit i rätt tid. Så länge man tar medicinen är man smittfri.

Under seminariet i november 2018 kom följande frågor upp:

Hur ofta ska vi gå och testa oss?  Svar: Var tredje månad.

I tider av vattenbrist blir vägarna längre till vattenkällorna. Kvinnor och flickor får en ökad risk att bli utsatta för övergrepp och smittorisk.  Svar: Kommunen har utökat vattentillgången med sju stycken borrade vattenbrunnar under 2017.

Hur ska vi kunna öka kondomanvändningen? Svar: Gratistillgången blir allt större. Stigmatiseringen kring kondomanvändning minskar – men fortfarande kan inte en kvinna bära en kondom i sin väska.

Under 2018 kommer vi att fortsätta med en eller två omgångar step 1 och 2 till ytterligare. Det beror lite på hur regnperioden och odlingssäsongen ser ut. Kvinnorna är hårt arbetande på åkrarna och det är bara i mellansäsongerna som de har möjlighet att deltaga.