Till minne av Shija Maganga

Bilden på Tanzalings ordförande Pär Alm och Sjija Maganga prydde förstasidan på Alingsås-Kuriren då Tanzaling fick motta Kristna Freds fredspris 2015.
Bilden på Tanzalings ordförande Pär Alm och Sjija Maganga prydde förstasidan på Alingsås-Kuriren då Tanzaling fick motta Kristna Freds fredspris 2015.

Shija Maganga, för många av Tanzalings medlemmar mest känd som pappan i korgfamiljen har gått bort. Styrelsens Lisbeth ochPär Alm skriver här om sin mångårige vän.
En av våra kära vänner i Nzega avled den 21 januari. Pappa Shija, korgfamiljens nav och alltid så samarbetsintresserad, tillmötesgående och på hugget att göra affärer och skoja, insjuknade och dog av tuberkulos. Den glada blicken och välkomnande handslaget får vi nu stoppa in i minnesbanken.

Vi har så många år och många minnen att förknippa Shija med. Vi träffade honom och hans tre minsta barn 1998 då de kom till Svenska skolan i Tazengwa varje vecka för att sälja av sina korgar som de hade tillverkat av egenodlat gräs och handskurna barkremsor. Vi är många, många, många som använder korgarna flitigt. De passar så bra till svenska kanelbullar eller som en pennkorg på skrivbordet. Originalet har bara ettanvändningsområde: att rensa riskorn från sten och skräp.

Pappa Shija har lärt alla sina barn att tillverka korgar.
Av dem känner vi Richard, Daudi, Paolo och Monica.
Under de senaste åren har förmodligen sönerna stått
för den större delen av tillverkningen. Vi har ju köpt
hundratals och åter hundratals. Många av er som varit
med på en resa till Nzega har också suttit på en liten
bänk utanför familjens hyddor och köpslagit, valt
storlek, prutat och skrattat tillsammans med familjen.

Sonen Paolo studerade också på en av våra vänskolor,
Bulunde, och är den i familjen som tagit en
gymnasieexamen hittills. Dottern Monica födde sitt
första barn när hon var tretton år. Vi hjälpte henne att
få en skräddarutbildning, hon fick en symaskin och
kunde försörja sig. Hennes första dotter Margreth
drabbades förmodligen av hjärnmalaria och blev efter
det döv. För tre år sedan hjälpte vi Margreth att få börja på en internatskola för döva. Nu är hon tretton
år och vi fick rapport i höstas när vi besökte henne att hon har de bästa resultaten på hela skolan! Om
allt går bra i fortsättningen för henne så kommer hon som vuxen att kunna bli dövlärare. Hon är en stor
glädje för familjen mitt i allt elände.

Strax efter beskedet om Shijas död och begravning, fick vi också besked om att hans fru var mycket
sjuk. En plötslig infektion i handen hade gett så stora skador att några av hennes fingrar behövde
amputeras. Nu hoppas vi att hon snart ska bli frisk och att handen läker, så att hon kan leva sitt
vardagsliv hemma i familjen igen. De behöver alla våra tankar och den omsorg som vi har möjlighet att
ge dem.