Glädje och öppna famnen, projekt som fortsatt eller skall börjas på nytt och vänskolor som utvecklas fantastiskt. Det är några av reflektionerna som Tanzalings ordförande Pär Alm och sekreterare Lisbeth Alm har med sig hem efter att de i maj återigen kunde besöka Nzega, på grund av pandemin tre år sedan senast. Läs om deras intryck här.
Ni har besökt Nzega och Tanzania för första gången på nästan tre år – hur var det och vad var den största skillnaden sedan sist tyckte ni?
– Det var fantastiskt att komma tillbaka. Vi möttes av värme och glädje – öppna famnen. Vi har nog alla varit bekymrade över hur fortsättningen ska se ut efter corona. Största skillnaden var att se alla vattenkranar runt om i byar och på gårdar. I stort sett alla har nu tillgång till vatten i kran, ett vatten som inte sinar eller uteblir på grund av torka. Så mycket det underlättar för dem i deras dagliga arbete! Vi kunde också se att en del människor hela tiden får det lite bättre, men vi har nog aldrig träffat så fattiga männniskor som vi mötte nu när vi var runt för att inspektera några av våra installerade solceller.
Även om Tanzaling inte kunnat besöka landet under pandemin har föreningen i största möjliga mån hållit kontakt med koordinatörer och hållit igång de projekt som vi driver, bland annat har vi lyckats fortsätta att installera solceller. Hur var det med koordinatörerna och våra projekt?
– Våra koordinatörer är mer än villliga att fortsätta att göra sitt yttersta, nu när pandemin verkar släppa och restriktioner inte begränsar våra liv på samma sätt. De är idérika, fulla av energi och väldigt glada över vårt samarbete och deras möjlighet att få arbeta i våra projekt. Solcellerna har ju som sagt nått 100 installationer och vi ser ett behov av att se över och göra det underhåll som kan behövas när solcellerna fått ett par år på nacken. Att solcellerna fungerar bra och gör stor skillnad för människor är det ingen tvekan om! De familjer som utses för att få en solcell är människor som verkligen har behov och ytterst få egna resurser för att kunna göra förändring av sin materiella standard. Solcellerna gör stor skillnad!
Vårt utbildningsprojekt Mamaid har inte kunnat genomföras under pandemin, men våra föreläsare Gwambayee och Doris är på hugget och vill gärna komma igång med seminarier igen. Behovet av kursen och dess innehåll är mycket stort, särskilt i de mycket avlägsna byarna i kommunens utkanter. Så snart de hittat rätt tidpunkt och rätt by så kör vi igång igen.
Ni besökte även våra tre vänskolor Kili, Bulunde och Puge, där de flesta av de fadderelever föreningen har går, hur var situationen på skolorna?
-Våra vänskolor förbättrar sina förutsättningar och förändringar till det bättre sker hela tiden. Skolan i Bulunde har byggts ut med flera klassrum, nya boarding-byggnader – skolan är nu riktigt stor. Dessutom byggs en helt ny secondary-skola alldeles intill och vår vänskole-rektor Phares är byggansvarig även för det projektet. Många bollar i luften! En fantastisk ung rektor med mycket kraft och stor arbetskapacitet. Dessutom leder han hela kommunens rektorsgrupp.
Kili ger sedan några år också utbildning på högre nivå, form 5 och6, för flickor. Man gör fantastiskt resultat. Förra året låg skolan resultatmässigt på 14:e plats av alla Tanzanias secondary schools. Ett helt enormt gott resultat! Rektor Katirige är en erfaren rektor med stort hjärta för sina studenter. Det går inte att ta miste på när man möter elever, lärare och rektor på skolan.
Även Puge utvecklar och utvidgar sin skola. Där vi för många år sedan byggde Tanzanias försa boarding-byggnad på en statlig skola uppförs nu ytterligare två mycket större internats-byggnader för att till kommande läsår utvidga med en Upper secondary form 5 och 6 för flickor. Nästa läsår ska man även börja servera skollunch till alla elever. Det uppförs nu en gigantiskt stor matsal med skolkök för detta ändamål. Rektor Mswani är en fena på att hitta projektbidrag och genomföra utvecklingsprojekt på sin skola.
Så allt som allt känns det som att våra tre vänskolor utvecklas enormt bra och har så kompetenta rektorer – så hängivna sitt uppdrag.
Hur verkar Tanzania påverkats av pandemin?
Svårt att säga. Många äldre människor har dött i luftvägskomplikationer. Inga tester har genomförts. Många talar ändå om att de varit lite sjuka, andra mer sjuka i en sjukdom som de inte riktigt känt igen men tolkat som corona. Vaccinationerna har kommit igång, ganska många människor har fått en spruta(en dubbeldos) men det florerar många konspirationsteorier kring vaccin och testning. När nu pandemin lättar kan vi se en ökad enormt stor livsglädje. Tanzanierna är så kloka och väl rustade att vara glada för nuet och tacksamhet över det som ändå är bra.
